Eva på Kanarieöarna

Så är resan över. Det är en av de bästa jag har gjort hittills och jag har lärt mig en hel del under veckan - inte bara om yoga och pilates utan om hur jag fungerar som människa. De punkter jag spaltade upp inför resan har jag också upplevt, jag har suttit på kaffe med en kopp kaffe och en bra bok, jag har studerat människor och badat, jag har plaskat i havet med fötterna och gått längs med strandpromenaden.

 

De absolut trevligaste medresenärerna någonsin har jag haft med på min resa och "all inclusive" är det mest ekonomiska jag någonsin gjort. Jag gjorde av med 2000 kronor på hela veckan varav 800 var på två behandlingar (helkroppsmassage med bubbelbad och pedikyr).

 

I går åkte jag hem och nu sitter jag i min vanliga bostad, tystnaden råder och det är andra advent. På planet hem funderade jag på var jag skulle åka nästa gång. Tyvärr har mina semesterdagar tagit slut men jag har ju var femte vecka ledigt och jag skulle kunna byta lite för att komma iväg igen.

Däremot tryter pengarna - nu är det jul och jag ska börja en utbildning till massageterapeut i februari (den kostar massor).

Flygplatsen i Las Palmas i går  och Bromölla i dag!
So lång och mycket kärlek!

Inte vet jag vad som hände.

Jag har aldrig varit så social som på den här resan. En kväll satt jag med Lena och hennes vänner i hotell-lobyn och tog en drink, en annan kväll satt jag och Åse och pratade en stund. Hon är över 40 men jag trodde nog att hon var i Saras ålder. Åse är tatuerare och en trevlig människa, hon åkte med sin vän Tina som är precis lika trevlig.

Christina och Nora var annars de jag pratade mest med. De var rar aoch omtänksamma.

Flera gånger åt jag lunch och middag tillsammans med dem - jag gillade deras sällskap men ville inte tränga mig på. Jag tror och hoppas att det blev lite lagom av det hela. Nora är världens vackraste snart-tonåring men en unik färg på sina ögon - Christina är hennes mamma och det kändes som om vi kunde skratta tillsammans. Underbara rara människor.

Det slog mig när vi åkte från hotellet att där var flera människor som jag pratat med och som jag glatt mig åt att lära känna så som man kan om man är på en veckas semester.

I går kväll skulle vi äta en avskedsmiddag men bokningen hade blivit fel och de flesta satt utspridda, jag uppmärksammade att där fanns åtta platser och vi var några som åt gott och pratade under några timmar. En av kvinnorna har en son som ska vara med i dansbandsgalan i kväll, en annan var arkitekt och en annan tandläkare, Åse är som jaq skrev tatuerar. Många hatar charterresor men jag anser att man gör resan som man vill ha den - de flesta människor jag mött på mina resor är synnerligt öppna för andra.
 
På resan var det bara en enda person som var nedlåtande och henne kunde jag vara utan.

Ledarna var bra - speciellt gillade jag förstås yogaläraren, en varmhjärtad person som jag gärna pratat mer med, men det var lite som i skolan att många ville byta ord. Det enda jag saknade var att jag hade velat ha chansen till en timmes mediation efter förmiddagslektionen. Det hade varit en höjdare.

När vi lastat på våra resväskor på bussen fick jag och Maria inte plats utan skulle vänta på nästa buss. "Men våra resväskor är på den här bussen", protesterade jag. Resledaren sa "men bussarna stannar bredvid varandra". Jag trodde på det. Fast så blev det inte.

Vi var sent ute och jag och Maria såg varken buss eller väskor, busschauffören på den buss vi åkte med kunde bara spanska och ingen från Solresor fanns på plats. Vi scannade hela avsläppsplatsen men inga väskor fanns att finna. Sedan begav vi oss till andra sidan termnalen där incheckdisken fanns och inte där heller fanns varken buss eller väskor. När vi fick se en representant från Solresor vid diskarna så dök vi honom - han hade våra resväskor!

När vi väl checkat in kom Christina och Nora och Christina utbrast "jag såg din resväska komma men jag såg inte dig"!

Det ordnade sig till slut.

På vägen hem hade jag Björn och Agneta bredvid mig, vi pratade en hel del om deras resor och att de förutom ett hus hade en lägenhet i Tyskland. Sedan planerade jag nästa resa - fast jag vet inte riktigt till vilken plats.

Kärlek!

Onsdag förmiddag

Jag försökte hitta känslan av "molnet i hjärtat" efter middagen i går. Det gick inte. Fast jag vet att det finns där. Vad som händer på insidan när man utövar yoga är inget som de har pratat om och när jag har frågat några av dem jag har pratat med så ser de nästan lite roade ut och säger att de inte har känt något. Det är inget jag bryr mig om för jag vet och jag har känt. Det skulle bara vara roligt att ha någon annan som var i det läget jag är i nu för att diskutera med. Jag är också tacksam för att det är Therese som var min första yogalärare, hon pratade varje lektion om "det som händer på insidan" och de som inte kände något lugnade hon bara med att "det kommer - öva så kommer det".

I dag är vår enda lediga dag och därför sov jag tills jag vaknade av mig själv. Lektionerna alla andra dagar börjar klockan 9 vilket innebär att jag ställer klockan på sju för att hinna äta frukost så tidigt som möjligt. Det är inte lustigt att jag somnar tidigt.

Jag var utvilad när jag vaknade, jag låg kvar och läste en stund och filosoferade. Efter duschen gick jag till matsalen där jag tog en plats bredvid ett tyskt par. De log och pratade lite med mig och jag pratade med dem - de på tyska och jag på engelska - ingen av oss förstod men vi log i alla fall och det kändes bra. Sedan kom en svenskt par som tränar enbart pilates och kvinnan var ordentligt pratsjuk, efter det kom en yngre kvinna och vi pratade lite om träningen och min utbildning som startar i februari. Hon berättade att hon går ganska ofta till just Friskotekets elevbehandlingar och hon föredrog dem framför ett annat stort och välkänt utbildningscenter.

Nu sitter jag på rummet och skriver. Jag är behagligt avslappnad, utanför ser jag palmerna vars blad sveper i vinden och ett mörkgrått hav och en mulen himmel. Det är inget väder att sola i, men det gör inget för jag ska få massage (en dyr sådan) klockan 11.30 och efter lunchen ska jag till Atlantico som är ett köpcenter. Tyvärr fungerar inte internet på hotellet och jag har i skrivandets stund inte en susning vad jag ska köpa till Sara. Jag hoppas att jag ramlar över något som jag med säkerhet vet att hon vill ha.

Just nu, alldeles just nu, är resan precis som jag vill ha den. Eller nästan - för lite sol hade inte skadat. Å andra sidan hoppas jag på att det blir bättre återstoden av veckan. Jag längtar dessutom efter att skriva.

I går läste jag ut "Krokodilens leende", jag har en känsla av att jag har läst den tidigare fast inte i pocketformat. Kan det vara så att i pocket har de minskat ner boken? Den har ett budskap - alla gånger - men den känns alltför tunn. Just nu har jag påbörjat "Maskrosungen" och jag funderar på varför i hela friden jag valde eländes-böcker i det stora hela att ha med mig?

Fast jag har ju Isabel Allends bok kvar och några andra som inte är fullt lika sorgsna att läsa.

Bilderna jag bifogar är från web-camen om ni inte redan har förstått det. När internet fungerar ska jag se om jag kan få kameraöverföringen att klaffa. Det är ju trots allt roligare med bilder på palmer och pooler än på mig! ;)

Det har inte blivit mycket fotograferande, dela har träningen och läsandet gjort att jag har tillbringat den mesta tiden på hotellets område och dels är just utsikter det jag inte är speciellt intresserad av att fotografera.

I kväll tänkte jag gå längs med strandpromenaden - jag tänkte gå långt! Det är sådan man kan göra om man är på semester. Nu väntar boken!

Kärlek!

Tisdag kväll

Var tar dagarna vägen?

Nu är det kväll och jag har återigen ätit en god trerätters middag. I morse var det frukost och sedan pilates. Därefter lite kaffe och en bra  bok innan lunch. På eftermiddagen sov jag en stund - bara det. Det känns lite slösaktigt att sova men jag pratade med Lena, kvinnan från Göteborg, och hon hade gjort detsamma.

Vädret är uselt, det har varit mörka moln och blåst hela dagen. I morgon ska jag köpa mig en tröja att ha om det blir fler sådana dagar.

Yoga. Jag säger bara det. Yoga.

Träningen är fantastisk. Jag älskar min yoga.

Jag har svårt för downfacing dog, jag belastar armarna och hur jag än försöker hitta den balans som jag har haft på yoga-lektionerna i Bromölla är den borta. Däremot mår jag mycket bra under övningar som triangeln och tornet (?). Jag är rörlig och jag älskar att sträcka ut. Tyvärr är jag koncentrerad på övningarna att jag glömmer bort namnet - men jag har för mig att instruktören säger "nu ska vi göra två av de fyra tornen".

Det känns som om jag är rörlig och vig, jag älskar min yoga.

Under avslappningen hände det som jag har lite svårt för att skriva om, det som är flummigt. Sluta läs om ni retar ihjäl er på saker man inte kan ta på. Jag kände hur ett litet vitt moln trädde fram i hjärtchakrat. Det var som ett litet moln fyllt av kärlek eller acceptans. Det handlar om känslor som troligen är självklara för andra men inte mig och har aldrig varit. Ett vitt moln av acceptans för den jag är eller det som en del terapeuter säger "du måste älska dig själv".

Det är inte en egotrippad kärlek utan en stor värme av något slag. Det är inte första gången jag har upplevt känslan i samband med yoga, var gång försöker jag slappna av så att känslan ska kvarstå. Ibland har den inte varit stark men fyllt hela bröstkorgen - då har den känts mer som bomull. I dag var den som ett vitt moln målat i akvarellfärg och som långsamt spred ut sig så som färg gör om man har mycket vatten på pappret och sedan släpper ner en droppe färg.

Jag viskade tyst "jag älskar dig" till Sara, till min mamma och till en man som funnits där. Om Sara och jag har en telepatisk kontakt vet jag inte, inte heller om min mamma och jag har det. Däremot vet jag med ganska stor säkerhet att mannen och jag har det. Fast han är upptagen och jag älskar inte på det sättet som kärlek mellan man och kvinna utan en kärlek med stor värme.

Sa jag inte att det var flummigt?

I morgon väntar en stor dag. Då är vi i och för sig lediga från träningen (jag tror faktiskt det är bra) och jag har beställt en aroma-massage (eller aromabehandling?), klockan 11.30 ska jag vara på plats och vid 13 är jag klar. Efter lunch ska jag åka till Atlantico som är det största shoppingcentret som finns på ön. Någon sa att de har elva biografer och då måste ju utbudet av affärer vara stort. Det är vid de här tillfällena jag tycker det är synd att jag inte vet vad Sara vill ha, det hade varit roligt att glädja henne. Själv hoppas jag kunna hitta något till mitt hem, någon detalj som passar in hos mig. Kanske jag köper en flaska olivolja och någon god lotion.

I dag har jag läst ut Rut Rendells bok "Till vägs ände". Den var inte speciellt bra, ganska rörig och jag kommer inte att köpa fler böcker av henne. Nu ska jag strax börja läsa Inger Jalaks bok "Krokodilens leende".

Träningen, maten, vädret (utom i dag), lyxen, böckerna - ja, allt är mer än ok. Däremot har jag till min stora förvåning inte skrivit en rad. Jag hade ju tänkte skriva både en och två noveller samt redigera lite gamla texter. Men nej, det blir inte av.

Kärlek!